Det låter som att han river hela lägenheten när han kliver innanför dörren. Jag säger inget, jag är så besviken för det jag hittade i badrummet igår och att han vart borta hela dagen när jag verkligen ville prata.
Tillslut låter han allt för högljut att jag känner att jag måste titta upp.
"Vad gör du?" Frågar jag och ser på honom när han stelt och stapplande går in i köket. Hela han påminner lite om en robot.
Hela han har som en aura av konstighet och jag kan knappt slita blicken från honom. Vad är det med honom? Vad är det som händer?
Jag stirrar som trollbunden på honom när han öppnar kylskåpet och tar fram grytan som blev kvar av dagens lunch. Hans rörelser är stela och hackiga. Han påminner om ett litet barn när han försöker hälla upp maten i skålen med sleven. Jag har lust att fråga om han vill ha hjälp med allt han försöker göra, för det ser ut som att inget han gör kan sluta lyckligt.
Men jag säger inget, jag sitter kvar på stolen och fortsätter bara följa varje rörelse han gör med min blick.
"Vad är det med dig?" Frågar jag när han lutar sig mot diskbänken och väntar på att maten ska bli varm i mickron.
"Vad menar du?" Frågar han med sluddrigt uttal.
"Du är väldigt konstig, vad har du gjort?"
"Hur då?"
Jag tittar på honom en sekund och funderar på hur jag ska beskriva allt det konstiga jag ser framför mig.
"Hela du är konstig. Du är inte som du brukar." Säger jag bara.
"Jag vet inte, jag är trött." Svarar han bara sluddrigt och tar ut maten ut mickron.
"Vill du sitta här inna så vi kan prata?" Frågar jag och ska precis stäcka ut handen för att stoppa honom och be honom sätta sig ner hos mig i köket för att försöka få några svar på mina miljarder frågor, när han tappar hela skålen med mat i golvet.
Mat flyger överallt och landar utspritt över hel golvet.
Jag tittar på maten, upp på honom, ner på maten och upp på honom igen. Jag är mållös och vet inte vad jag ska säga, så jag är tyst.
Jag försöker konsentrera mig på uppgifterna jag har ligger framför mig men mina ögon sneglar hela tiden bort mot honom.
Hans konstiga beteende fascinerar mig av nån anledning och jag kan inte sluta titta på honom.
Han står bara där som paralyserad och tittar på maten på golvet.
Han vänder sig om och slår två hårda slag in i väggen. Nu börjar jag bli rädd, jag känner hjärtat börjar pumpa snabbare i bröstet. Jag försöker hålla koll på andningen men känner hur också den ökar. Han smäller i dörrarna och går in i städakåpet och tar fram en disktrasa. Han kastar med disken och välter i princip allt han ser. Nu sitter jag inte längre kvar och tittar på honom av fascination, jag är rädd och paralyserad. Jag sitter helt blixtstilla på min stol och betraktar hans hackiga, hetsiga robotliknande rörelser när han försöker torka upp maten från golvet.
Och det är då, där, i precis denna stund som det slår mig, som om jag blivit träffad av blixten, jag kan inte leva såhär längre.
Hur mycket jag än älskar honom så kan jag inte hjälpa honom.
Man kan inte hjälpa den som inte vill bli hjälpt.
Jag hjälper nog inte alls när jag låter honom bo kvar, jag stjälper bara och jag drar ner mig själv i fallet.
Han reser sig upp när han torkat färdigt golvet. Han går omkring, mycket mer bredbent än vanligt, som om han försöker hålla balansen.
Han öppnar kylskåpet för att ta fram ny mat.
"Jag vill att du går." Och när jag säger orden vet jag att jag verkligen är ärlig den här gången.
Han ignorerar mig och fortsätter ta sin mat.
"Jag vill att du går." Upprepar jag.
Ingen reaktion.
"Ta med maten och ät den ute om du vill, men jag vill att du går nu."
Han droppar lite mer mat på golvet och torkar upp det och inser då också att han skurit sig på nått. Jag ser det nu också, blodet som rinner från hans fot.
Jag inser att han aldrig kommer kunna torka av den ordentligt och få på ett plåster med sina hackiga rörelser så jag erbjuder min hjälp, men han avfärdar dem med att han gör det själv.
Hela hans sätt att gå är annorlunda tänker jag när jag ser efter honom när han försvinner iväg mot badrummet.
Han kommer tillbaka efter en stund och hämtar sin mat.
Jag ser hur han tittar på mig och jag mötet hans blick, men han är inte där. Jag tittar in i hans ögon och ser hur han är långt borta i Narnia. Han ser rakt på mig men jag ser att han inte ser mig.
Jag följer efter honom in i vardagsrummet och upprepar mig för tredje gången. "Jag vill att du går. Jag vill inte att du är här när du är såhär konstig."
Efter en stunds tystnad svarar han:
"Låt mig äta upp så går jag sen."
Han packar sin väska med tält och kläder och går.
Jag står hela tiden i hallen och iaktar. Jag älskar ju honom så mycket, inerst inne vill jag inte att han ska gå, men jag kan inte ha det såhär heller.
Han är inte borta i mer än några minuter och jag hinner inte ens tänka igenom allt jag nyss varit med om innan han ringer på dörren.
"Jag behöver en sovsäck." Säger han och går in.
Jag ser hur han lägger dig ner på golvet, jag ser på honom en stund innan jag går ut och går en promenad i natten.
Vad var det som nyss hände? Allt hade gått så fort, jag går sakta genom mörkret och försöker reda ut allting. Det känns ofattbart, även om jag förstått och till viss del vetat om vad han gör var det en helt annan sak att faktiskt se det med mina egna ögon. Allt känns som en dröm, var allt verkligen sant?
När jag kommer in igen och finner honom på exakt samma ställe på golvet som han legat på när jag lämnade honom inser jag att allting var sant...

Illamåendet stiger,
jag tror jag måste kräkas...
Jag får ingen luft...
Allting snurrar,
kommer jag svimma?
Gråten sitter i min hals,
du har ljugit en gång för mycket,
du har sårat mig för sista gången.
Men jag kan inte få orden att komma till min mun,
jag har glömt hur man ljudet bokstäverna.
Var är jag? Vad gör jag? Varför?
Allting snurrar...
Jag vill aldrig mer se dig...
Men jag är ledsen och vill samtidigt ha din tröst...
Allt jag kan tänka är: In och Ut, In och Ut, för att inte glömma bort att andas...
Frågan jag ställer mig är: Vad ska jag göra nu?

Läste denna fantastiska bok för ganska länge sen. Nu har den äntligen blivit film. Måste gå på den på bio.
Boken var iallafall jättebra, så hoppas att filmen lever upp till förväntningarna man har efter boken.

I wish i could put me before you, just once.
So for once in a long time I could do what i want.
I wish you didn't gave me bad feelings when I told you, I want to do something on my own.
I wish I did not have to feel the fear of your reaction.
I wish i could put me before you, just once so I could put me in the first room for the rest of my life...

Är det dig eller mig det är fel på?
Är det du eller jag som är konstig?
Du är den jag älskar,
men du är också den jag hatar.
Du är den som ena stunden får mig le,
du är den som nästa får mig be,
be om en förändrad värld,
där du inte längre är den jag har kär.
Jag tappar ord och förmåga att se klart,
när du kysser mig så rart.
Jag undrar då om allt var fantasier,
allting i mitt huvud skriker.
Allting gör så ont, när du skrämmer mig med dina hot.
Och du då visar att allt inte bara var en dröm...

Du var så under när vi träffades.
Den finaste människa jag någonsin mött.
Du höll mig i din famn, du smekte lätt min arm.
Du sa att du aldrig älskat nån så mycket innan. Du berättade hur speciell jag var.
Alltid i din närhet mådde jag så bra.
Du fick mig att känna mig underbar.
Men om det är något jag lärt mig av tiden med dig är att allt har två sidor.
Två sidor precis som ett mynt...

Countering -Kontra

Misshandlaren argumenterar ständigt emot kvinnans tankar, känslor, åsikter och upplevelser utan att samtidigt berätta vad han själv tycker och tänker. Genom att kontra förnekar misshandlaren partnerns upplevelse av verkligheten.

Discounting - Förminskande

Kvinnans verklighet och upplevelser blir förminskade av misshandlaren. Det hon berättar om sig själv och hur hon upplever saker och ting inte har något värde för misshandlaren. Om partnern försöker berätta för misshandlaren att hon blir ledsen när han skämtar på hennes bekostnad kan hon få höra: "Du är överkänslig" eller "Du saknar sinne för humor". Andra vanliga uttalanden som nedvärderar kvinnans negativa och subjektiva upplevelser är: "Du gör en alldeles för stor grej av det här", "Du blåser upp allting", "Du tar saker för allvarligt", "Du försöker bara starta ett gräl" eller "Du vill bara gnälla". Dessa uttalanden är alla exempel på verbal misshandel eftersom de nedvärderar partnerns subjektiva upplevelser och påpekar att det är något fel med henne och hennes sätt att uppleva verkligheten

Verbal misshandel förklädd som skämt

Misshandlaren skämtar med partnern på hennes bekostnad. Skämten angriper ofta hennes ömma punkter och är inte roliga, men ger misshandlaren en känsla av makt och triumf. Skämten kan komma när paret är i enrum, men också inför andra människor vilket gör upplevelsen än mer kränkande för kvinnan. Om hon säger att hon inte tycker skämtet var roligt kan hon få höra att hon inte har någon humor, att hon tar allting för allvarligt. Misshandlaren kan även skrämma partnern på olika sätt och sedan skratta som om det hela var ett skämt. Misshandlaren tar inte ansvar för händelsen genom att exempelvis be om ursäkt. Istället fokuserar han på att partnern "inte har någon humor"

Blockera och avleda

Misshandlaren kontrollerar själva relationen och kvinnan genom att vägra diskutera vissa saker. Han kan undanhålla offret viktig information eller bestämma vad som är tillåtet att prata om i relationen. Konflikter kan på så sätt aldrig få en lösning. Misshandlaren kan avleda genom att byta ämne, eller genom att meddela att det inte finns mer att säga, även om partnern vill fortsätta prata om något som berör henne. Misshandlaren kan, samtidigt som han blockerar, nedvärdera kvinnan som person med uttalanden som: " Vem bad om din åsikt?", "Det där är alldeles för komplicerat för dig att ens förstå", "Du tror att du vet allt", "Varifrån fick du den där idiotiska tanken?".

Anklagelser och skuldbeläggande

Kvinnan kan ibland få be om ursäkt för saker som hon egentligen inte har någon skuld i. Ibland kan det vara enda sättet för henne att bli lämnad ifred.

Kritik och fördömande

Misshandlaren kritiserar kvinnan regelbundet. Om hon protesterar mot hans kritik, kan han ofta tala om att han bara försöker hjälpa henne, eller att han bara ville ge ett tips för att underlätta för henne. En överdriven hjälpsamhet kan vara maskerad kritik, eftersom den ger budskapet att kvinnan inte klarar av saker på egen hand.

Hot

Mannen kontrollerar kvinnan genom hot. Han kan säga "Om vi skiljer oss så får du aldrig mer se dina barn". "Om du inte gör som jag vill kommer jag att bli väldigt arg". "Om du inte gör som jag vill så kommer du få ångra det." Eller "Om du... så kommer jag att..."

Fula ord

Fula ord och fraser är verbal misshandel, och det är kanske just detta som de flesta av oss automatiskt förknippar med verbal misshandel. Alla elaka, fula, nedsättande samt vulgära ord är verbal misshandel. Mannen kan kalla kvinna för "hora", han kan säga att hon är fet, korkad, lat, dum, äcklig och så vidare. Han kan även ge henne ett smeknamn som är mer kränkande än rart.

Att glömma

Den verbala misshandeln samt olika former av dess manipulation förnekas av misshandlaren. Han kan förneka att en viss händelse helt och hållet har hänt, eller hävda att kvinnan överdriver. ?För partnern kan det bli mycket frustrerande och förvirrande, eftersom hon faktiskt minns att en viss händelse har ägt rum.

Ge order

En del misshandlare har en vana att ge sin partner order för att därigenom kontrollera henne. Han tar sig rätten att bestämma över sin partner, som om hon inte är en egen människa, utan mer en förlängning av honom själv. Exempel på hur en order kan låta är: " Städa upp det där." "Du får inte gå ut nu." "Du kan inte ha på dig det där."

Förneka

Misshandlaren förnekar att han någonsin misshandlat sin partner verbalt, känslomässigt eller fysiskt. Han kan säga att han älskar sin partner och aldrig någonsin skulle kunna skada henne. Allt detta är förnekelse, för det är misshandel, han har skadat sin partner och det han gör är inte tecken på kärlek. Exempel på förnekande påstående: "Du hittar på alltihop." "Det där har aldrig hänt." "Du blir upprörd över ingenting." "Du måste vara galen."

Han säger att du är den enda kvinnan som har förstått honom och att du är den enda som har behandlat honom bra. Han sätter dig på en piedestal. Det kommer inte dröja länge förrän han säger att "du är precis som alla andra". Han kan även göra motsatsen: han kanske talar om sina tidigare partners på ett sätt som gör att du känner dig underlägsen och att du aldrig kan "nå måttet", vilket ger honom makt över dig.

Han beter sig respektlöst mot dig genom att skämta på din bekostnad. Han är sarkastisk gentemot dig och fnyser åt dina åsikter och upplevelser. Om detta inträffar regelbundet, eller om han försvarar sitt beteende när du säger att du tar illa vid dig, är det troligt att verbal misshandel.

Han är kontrollerande och visar svartsjuka. Han har åsikter om hur du bör klä dig eller hur du bör ha ditt hår och vad du bör säga i olika situationer.

Ingenting är någonsin hans fel. Han får dig att känna skuldkänslor över saker som går fel.

Han skrämmer dig när han blir arg. Han kan putta dig, säga vagt hotfulla saker, knuffa dig eller närma sig dig på ett hotfullt sätt.

Han behandlar dig respektlöst när ni är ensamma.

Du tänker att din kärlek till honom kan få honom att ändra sig så att han inte beter sig respektlöst, okänsligt, sårande eller manipulativt mot dig.

Du har börjat märka att ditt självförtroende och din självkänsla har blivit sämreutan att du egentligen vet varför.

Han talar om för dig vem du är eller hur du är på ett negativt sätt. Han definierar din person, som om han befinner sig inuti ditt huvud och vet bättre än du vem du är.

Du vet inte riktigt vad som är trasigt i ert förhållande men du fortsätter försöka reparera det.

Du försöker komma på hur du ska uppföra dig för att han ska behandla dig likadant som han behandlar andra människor.

Du känner dig ofta orolig och nedstämd.

Du har svårt att göra upp planer, allt beror på hans skiftande humör.

Varje försök att reda ut problem med honom lämnar dig frustrerad med känslan av att ingenting är löst.

Din självrespekt och tro på din förmåga har minskat betydligt.

Du känner dig illa till mods i hans sällskap men du älskar honom.

När han är trevlig så undrar du om du inbillat dig tidigare episoder då han behandlat dig illa.

Du är alltid på din vakt så att du inte ska säga eller göra något fel, något som retar upp honom.

Du ältar era gräl om och om igen och försöker komma på vad som gått fel men hittar inget svar.

Du är rädd för honom men får samvetskval för att du är det.

Du vantrivs med ditt liv men är säker på att du inte kan få det bättre.

Er relation slukar allt mer av din tid och energi men du får ingen rätsida på det.

Du får stressymtom, t ex sömnproblem, ångest, muskelvärk, huvudvärk, hjärtklappning.

Du känner att du egentligen inte vill gå hem på kvällen, du dröjer kvar på jobbet, sitter kvar i bilen.

Ibland känner du dig totalt orkeslös, nästan apatisk.

Du har glömt bort vad som är viktigt för dig och vad du ville med ditt liv.



http://www.varningstecken.n.nu/

I want to return, i want to go back, to a place were i was happy whit you, so i could leave you before i was stuck...

You say that you love me,
but your words are empty.
All the things that you do,
shows that's not how you feel.
I want to believe in your words.
That is why I love you although you always hurtig me.

I love you so much and I wonder why.
Now i know, i am stuck in the hope of the words you sometimes say.
That's why I want to return, i want to go back,
to a place where I was happy whit you,
so i could leave you befor i was stuck... in the hope of you to change.

Till alla som skulle ha gjort men inte tar studenten nu i dagarna pga olika anledningar.

Ge aldrig upp,

låt din dröm bli sann.

Allas berg ser olika ut,

om ditt är större,

behöver du bekämpat mer motgångar och svårigheter än andra.

Men en dag når du toppen,

och då besitter du mer erfarenheter än andra.

Jag tog inte studenten när jag skulle, jag gick inte klart gymnasiet som alla andra. Men jag sökte mig vidare till komvux och läste det som behövdes där. Allt är möjligt bara man har modet att våga.

Köpte nya skor idag, dem är så fina, det var kärlek vid första ögonkastet när jag såg dem. 2000 kostade dem bara också, det var rea och sen halva reapriset :) Älskar att göra fynd!
Kärleken jag känner till det materiella går knappt att beskriva i ord.
När jag köpt det jag vill ha fylls jag av en enorm lyckokänsla som är obeskrivlig.

Tomrummet du ger,
fyller saker upp.
Nytt ger mig glädje!
Saker får mig le!
Men när nytt blivit gammalt,
är känslan inte kvar.
Kortet dras igen,
Och igen,
Och igen.
Tills pengarna är borta,
och jag sitter ensam kvar,
med en tomhetskänsla,
jag inte längre kan fylla.